Kategori: Plugg & Jobb

Jag startar dagen på Espresso House på Kungsgatan. Kan tyckas mysigt, men jag sitter här för att jag fått min dator stulen på jobbet i helgen. Riktigt surt, vidriga typer det finns! Ska tillbaka runt 10 då vi förhoppningsvis fått in nya. Att mycket av innehåll gått förlorat är såklart jobbigast.

 

Jag hoppas det bara är måndagen som jävlas och att resten av veckan flyter på smidigt. Hoppas ni fått en bättre start!

Igår körde onlineavdelningen aw i köket på kontoret. Det blev öl och vin, snacks och pingis. Väldigt trevligt, speciellt eftersom vi utökade avdelningen med två nya personer just igår.

 

Nu väntar en lugn kväll hos mig på Kungsholmen. Jag ska dricka té, måla naglarna och plocka i ordning hemma.

Hej! Bilder från imorse, senaste timmarna har jag suttit på jobbet. Idag flyttar hela onlineavdelningen in i en annan del av kontoret. Jag och närmaste kollegan har fått sitta i ett eget litet rum den senaste tiden, eftersom avdelningen vuxit, men nu ska vi sitta tillsammans med alla grabbar. Kul!

Förra veckan var som sagt stökig på många sätt, men i helgen har jag uppdaterat dåligt för att jag umgåtts med någon 24/7. I fredags åt vi middag hos mig och i lördags åkte vi hem till min familj som grillade. Igår blev det middag vid Norr Mälarstrand när ösregnet hade passerat. Väldigt bra helg!

 

Idag var det fullt ös på jobbet igen. Några undrade vad jag jobbar med – jag har två roller på Metro: jag är webbanalytiker men jobbar även med annonserna på våra sajter. Som webbanalytiker kollar jag statistik till våra sajter, jämför perioder, analyserar datan och ser hur det går för våra kunder digitalt. Utöver det jobbar jag även med ”ad operations” och hanterar våra annonser på sajterna. Kollar att material håller sig till våra specifikationer, lägger upp kampanjerna, skickar ut slutrapporter för hur de levererade, osv. Nu väntar sängen för att orka med veckan!

I måndags när jag var tillbaka på kontoret, full av energi och massor att göra, så tänkte jag: ”vilken tur att jag har hela veckan kvar att ta tag i allt det här”. Men nu är det fredag och jag känner istället: ”så skönt det ska bli med helg!”. Det är kul att vara igång igen, men efter fem dagar med jobb är det ändå härligt med två dagar ledigt.

 

Vi har fått sex nya kollegor på onlineavdelningen, så nu är vi runt 17 personer. Jag är en av två tjejer. Tillsammans med min närmaste kollega har jag fått flytta in i ett eget litet rum innan hela avdelningen i höst ska flytta till ett större utrymme nu när vi har blivit så många.

 

 

Igår var jag uppe och hoppade vid sex-tiden och sedan var det full rulle hela dagen. Det fanns att göra på jobbet, så jag hade inga problem att somna på kvällen. Vaknade dock vid tre i natt och hade svårt att somna om i någon timme. Idag kan alltså ett gäng koppar kaffe behövas. Nu gör vi den här dagen!

Jag pratade framtid och drömmar med mina föräldrar ikväll och efter ett tag säger mamma: ”du kanske ska lägga ner det där nu”. Hon syftade på uppsatsen. Hon har alltid varit den som stöttat och drivit mig framåt, och hon skulle inte säga så om det inte vore för att det kanske är precis vad jag borde. Jag har hakat upp mig på att jag är en kurs från examen. Den hindrar och hämmar mig och mina drömmar. Jag har inte vågat ta något nytt kliv eftersom den känns som en vägg som står i vägen för allt jag vill göra. Och visst vore det så sjukt-fantastiskt-galet-bra att ta examen. Allra mest för min egen skull som ett bevis på att jag lyckats. Ett avslut. Men vad betyder den egentligen? Den behöver inte betyda lycka och lyckad.

Om jag istället ser till vad jag har åstadkommit i mitt 24-åriga liv så har jag studerat fyra år på universitetet – med 247,5 godkända högskolepoäng och 15 poäng icke godkända. Jag har gjort praktik i Berlin och pluggat engelska i San Francisco. Jag har jobbat 6,5 år på ett stort medieföretag: jobbat extra på onlineavdelningen, varit produktionsledare på marknadsavdelningen, är nu webbanalytiker på onlineavdelningen och jobbar även med annonshanteringen på våra sajter.

Jag har gjort två försök med uppsatsen och gjorde mitt bästa båda gångerna, men det gick inte hela vägen. Jag känner att det är ett misslyckande eftersom jag vill avsluta vad jag påbörjat, men motivationen finns inte där längre. Det är kanske dags att gå vidare nu. I två års tid har tanken på kursen gett mig ont i magen. Jag är rädd för att misslyckas och har identifierat mig själv med studierna i nästan hela mitt liv. Att plugga har varit det jag gjort. Det har i många år varit innehållet på den här bloggen, en stor del av mitt liv och vägen till mina drömmar.

Jag har skjutit det framför mig och sagt ”nästa termin” i två års tid. Om jag nu gör ett val att lägga det bakom mig så skulle jag nog sova bättre om nätterna. Det känns som det är dags att blicka framåt på riktigt nu.