Kategorier
Hälsa

Årets första mil

Jag springer oftast 3-8 km när jag är ute och joggar själv. Jag har mycket lättare att springa långt och länge när det är lopp eftersom man på förhand vet exakt hur lång sträckan är, det är en härlig och peppande atmosfär, och jag vill göra mitt bästa.

Så igår bestämde jag mig för att springa årets första mil idag. Alla lopp jag hade anmält mig till är inställda, så för att 10 km skulle bli av så behövde jag bestämma mig och ladda för det mentalt. Om huvudet är med så är det så mycket lättare. Om jag tänker att jag ska springa 4-5 km så springer jag inte en mil.

Det var 18 grader, blåsigt och molnigt. Skönt att slippa stekande sol, och det var inte lika mycket folk ute som det är vid strålande väder. Vid 7 km kände jag att jag hade ett bra flow och det blev 12 km! Jag har en hatkärlek till löpning, men det känns väldigt skönt nu efteråt!

Kategorier
Hälsa

I know that I said you’d be easy to forget

Jag har inte varit sjuk på ett halvår men i veckan fick jag lite ont i halsen. Om vi inte räknar cirkusen med sköldkörteln såklart, som fortfarande är en pågående process…

Så typiskt när jag skulle fixa det allra sista hos tandläkaren imorgon bitti, men vi bokade om till onsdag eftermiddag istället.

Jag tror det blev lite för mycket den här veckan efter att ha haft det superlugnt hela våren. Som när man får semester och blir förkyld. I måndags var det fest med mina tjejkompisar, i tisdags tog jag bort halva tandställningen, i onsdags var det ny månad och massor med jobb – så i torsdags gick väl luften ur mig och jag fick ont i halsen.

Men det känns bättre idag och jag känner mig inte alls hängig. Jag har tagit det lugnt i helgen, kollat på film, druckit Kan Jang och hängt med mamma och pappa. I fredags såg jag om första Twilight-filmen och idag tänkte jag kolla på uppföljaren New Moon och sova tidigt för att ladda inför veckan.

Kategorier
Hälsa

30-årskris & sköldkörteln

De senaste 6 månaderna har varit röriga. Jag åkte på en riktig 30-årskris i januari som efter flera vändor på vårdcentralen sedan visade sig bero på problem med sköldkörteln.

Vi tar det från början.

De två första gångerna en person i min närhet frågade mig om något var fel så förstod jag ingenting och skojade bort det. När jag fick samma fråga en tredje gång så började jag gråta. Det var väl då jag insåg att något var fel, men det hade smugit sig på och jag förstod inte själv förrän någon annan reagerade.

Jag tänkte: ”där kom den, 30-årskrisen. Alla har sagt att 30 är en fantastisk ålder men jag förstår inte alls vad de menar”.

Det här var i januari och jag bokade en tid på vårdcentralen. Läkaren konstaterade att jag var nedstämd och jag fick antidepp-medicin. Det togs även blodprov som visade att mina sköldkörtelvärden (TSH) var lite utanför det normala, men enligt läkaren inte tillräckligt dåliga för att det skulle vara problemet.

När jag efter 7 veckor fortfarande inte kände mig bra så togs ett nytt blodprov som nu visade att sköldkörteln verkligen strulade (värdet TSH ska ligga under 4 och jag låg på 20). Då fick jag veta att jag har hypotyreos. Jag har underproduktion av sköldkörtelhormon som kan göra att man fryser, är trött, nedstämd och går upp i vikt. Check på allt!

Jag slutade då med antidepressiva och började med medicinen Levaxin för sköldkörteln. Men den konstanta gråten i halsen kom tillbaka. Jag har gråtit på jobbet, på gymmet och på middagar. Så jag har fortsatt med antidepressiva under en övergångsperiod tills sköldkörteln är i balans.

Jag har även kört på med 5-10 träningspass i veckan, gått minst 15.000 steg om dagen och räknat kalorier – helt utan resultat. Jag har gått upp i vikt och vågen vägrar röra på sig. Väldigt frustrerande, men jag kämpar på. Snart måste det ju lossna.

Jag har tagit blodprov och långsamt fått höja medicinen Levaxin lite i taget. Jag känner ingen skillnad ännu, men i fredags var jag hos läkaren igen för uppföljning och fick höja dosen ytterligare – nu hoppas jag det börjar ge effekt!

Kategorier
Hälsa

Balkonglunch & maxat med träning

Så härligt att det är sommar på riktigt nu! Förra veckan kom min brorsa förbi och åt lunch på min balkong. Wow så mysigt! Vi är båda hemma om dagarna och han bor också på Kungsholmen.

I helgen hängde vi hela familjen i Huddinge och jag och min brorsa körde ett träningspass i trädgården som en ex-militär hade laddat upp på YouTube. Riktigt tufft, haha! Det var ett av de 10 (!) träningspass jag körde förra veckan.

Den här veckan kanske det inte blir lika maxat i och med midsommar. Men det har startat bra: ett Core-pass igår, och idag joggade jag 6 km i ösregn på lunchen och körde sedan Bodycombat efter jobbet.

Det var det sista livestreamade Bodycombat-passet för nu, nu vill SATS att alla ska komma tillbaka till gymmen igen. Jag håller mig dock hemma eller utomhus för träning ett tag till. Jag såg Kalla fakta igår om corona-akuten på Södersjukhuset. Riktigt otäckt att vi har fler dödsfall än resten av hela Norden tillsammans.

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen och ladda för en ny dag med jobb och tandläkarbesök. Puss!

Kategorier
Hälsa

Fall in love with taking care of your body

Livet flyter på och jag har varit på Kungsholmen hela veckan eftersom mamma var lite hängig. Oavsett om det är corona eller inte så har vi tagit det säkra före det osäkra.

I torsdags var vi lediga och det var 17 grader och strålande sol! Vi kör på med steg-tävlingen med jobbet och jag gick 31 000 steg i torsdags. Jag var ute och promenerade + joggade 8 km, vilket är min längsta löprunda hittills i år. Förra veckan mån-fre gick jag i snitt 17 300 steg/dag (totalt 7 mil) och denna veckan gick jag i snitt 21 400 steg/dag (totalt 9 mil). Jag har promenerat och/eller joggat på morgonen, på lunchen och efter jobbet i sol, regn och snö.

Det träningspass jag saknat som mest under de här månaderna är Bodycombat. Gissa om jag blev glad när SATS livesände det imorse! Jag har inte kört det på 3,5 månad och har saknat det sååå mycket!

Efter nyår skrev jag att jag skulle komma i form en gång för alla. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör just nu. Men det har varit några röriga månader och jag har efter flera vändor på vårdcentralen fått veta att jag har problem med sköldkörteln och ämnesomsättningen. Nu har jag fått medicin och hoppas på resultat. Mer om det i ett senare inlägg.

Kategorier
Hälsa

Sun is shining and so are you

Vilket fantastiskt väder det är ute idag: 17 grader och strålande sol! På lunchen gick jag ut och joggade 6,2 km i t-shirt och shorts. Så härligt att man inte måste ha en massa tjocka kläder på sig längre! Jag sprang från Kungsbro Strand, bort till Hornsbergs strand, och tillbaka.

Vid 16:30 badade min balkong i sol och jag satte mig ute i och jobbade sista stunden med solen i ögonen – samtidigt som det åkte förbi båtar i vattnet nedanför. Dröm!

Jag bor i Sveriges näst största bostadsrättsförening (över 1000 lägenheter) och ikväll ska vi ha brf-möte digitalt. Det kan bli spännande! Jag ska passa på att äta middag och kolla på Robinson innan det drar igång.

Kategorier
Hälsa

I just want a perfect mess

Det har varit en seg vecka för mig. Varför vet jag inte. Jag tänkte hela dagen igår att jag skulle ut och springa, men jag gick inte ens utanför dörren. Hoppade direkt in i duschen efter jobbet istället – utan att ha tränat. Jag har som minst energi på kvällarna och om jag ska orka ta tag i träningen så måste det ske på morgonen eller mitt på dagen.

Så idag tog jag mig ut och joggade 5 km vid lunchtid för att få det gjort. Det är ju alltid skönt när man är klar, men ibland är det svårt att komma igång. Jag tror motivationen sjunkit eftersom alla lopp jag anmält mig till är inställda. Annars har man ju något att träna till.

Nu ska jag kolla på Robinson och Gränslandet. Jag hejar på Jonas!

Kategorier
Hälsa

Nyårslöfte 2020

På nyårsafton pratade vi om vad vi önskade för 2020 – och mitt nyårslöfte är att komma i form och leva mer hälsosamt. Marielle frågade då: ”är inte det alltid ditt nyårslöfte?”. Och svaret på den frågan är ja, det har varit mitt nyårslöfte i många år. Inte för att jag vräker i mig pizza hela dagarna, men jag är en person som måste tänka på vad jag stoppar i mig. Bara jag kollar på en godispåse så går jag upp i vikt. Så det kan låta tjatigt med samma nyårslöfte i år igen, men jag tror att jag behöver en nystart varje år för att inte spåra ur helt. Hade det inte påverkat vikten så hade jag levt på hamburgare och godis.

Jag har alltid velat ”komma i form”, men nu vid nyår stod vågen på högsta siffran någonsin för mig och jag kände att det får räcka. Jag tappade det helt den här hösten och har tränat dåligt, ätit skräp, varit förkyld i 3 veckor, haft mycket på jobbet, varit på 50-årsfest, haft min egen 30-årsfest och firat jul.

Mitt största problem är inte att ta tag i träningen. Förra året fanns det flera veckor när jag körde 6 pass i veckan på SATS. Men det gjorde aldrig någon skillnad på vågen. Mitt största problem är maten. Inte att jag äter skräpmat så ofta, men jag har svårt att känna skillnad på hunger och sug. Vilket gör att jag äter för mycket.

Så det jag har gjort de senaste 21 dagarna:

  • Tränat 4 gånger i veckan på SATS. Jag har läst att vad du äter betyder mer för siffran på vågen än vad träning gör. Men om jag tränar ofta så blir jag mer sugen på att äta bra.
  • Promenerar så mycket som möjligt. Jag äger inte ens ett månadskort hos SL, utan jag betalar bara för de enstaka resor jag gör. Vilket också får mig att vilja gå några hållplatser istället för att betala 37 kronor för korta sträckor. Win-win för plånboken och kroppen!
  • Slutat helt med godis, glass och bullar. När vi fikar på jobbet har jag druckit Pukka-té. Jag trodde just fredagsfikat skulle bli svårare att hoppa över än vad det var. Men min bov för sötsug är kvällarna.
  • När jag blir sugen på något så äter jag frukt, ägg, keso eller naturell yoghurt med granola (jag äter granola med smak av jordgubb & blåbär från Färsking – den har minst andel socker av de jag kollat på, är sååå god och företaget är startat av två unga personer).
  • Räknar kalorier i appen Lifesum de dagar jag orkar. Inte för att hålla exakt koll, men för att få ett hum om vad jag stoppar i mig. Om jag ska äta på restaurang så låter jag helt bli att räkna den dagen.
  • Försöker äta nyttiga grejer och väljer bort pasta, ris och bröd. Inte alltid, men oftast.
  • Tänker efter innan jag äter mellanmål och frågar mig själv: ”vill jag äta något för att jag är sugen eller stressad – eller är jag hungrig?”.
  • Försöker gå och lägga mig senast 22:00. Om jag är utvilad så har jag lättare att tänka mig för och äta bra. Om jag istället är uppe för sent så gör det mig ännu mer sugen på onyttiga grejer.

 När jag hoppade över årets första fredagsfika så sa min chef till mig att en bulle inte påverkar. Men om jag äter en bulle så är det så lätt hänt att jag köper med mig en godispåse på vägen hem. Jag är verkligen en allt eller inget-person. Köper jag en stor godispåse så äter jag inte tills jag är mätt, jag äter tills den är slut. Men jag kan inte tänka att jag aldrig mer kommer äta godis igen, då kommer jag inte orka, haha. Jag har även läst att det inte är bra att äta mycket socker när man har tandställning eftersom man lättare får hål i tänderna, så det är också en bra anledning till att sluta med socker.

Jag märker absolut ingenting ännu och jag kan fortfarande bli vrålsugen på godis, men på 21 dagar har jag har gått ner 1,7 kg. Jag vet att vågen inte är allt, men jag klämde på mig ett par jeans igår och de satt inte alls bra. Jag gick runt hela dagen och trodde att knappen skulle flyga ut. Men året har bara börjat och jag är så taggad på att komma i kläderna som hänger i garderoben och inte behöva känna mig plufsig. Jag har även tänkt springa flera härliga lopp, så jag ser fram emot våren och att komma ut och springa igen!

Nu kör vi!

Kategorier
Hälsa

Run like you stole something

Efter att ha firat Tanja i någon timme skyndade jag mig tillbaka till stan där jag bytte om för att sedan möta upp kollegorna vid Zinkensdamm där Midnattsloppet startade.

Trots ett knä som strulat hela sommaren och världens mensvärk så hade jag flyt i kroppen och sprang min snabbaste mil någonsin! 01:01 blev tiden, och det gör mig inget att det blev över en timme, det tar jag nästa år! Jag kände inte av knät alls och regnet höll sig undan tills precis efter att jag kom i mål. Då var det rätt skönt att få vatten på sig, haha.

Idag vaknade jag upp trött, stel i kroppen och med huvudvärk – jag kände mig bakis. Tur då att dagens enda plan var att promenera bort till Torsplan där jag la mig ner, blundade och fick ögonfransarna fixade.

Sedan ringde mamma och sa att det blir middag om jag inte har något annat för mig. Så jag promenerade bort till mina föräldrar på Kungsholmstorg där det bjöds på lasagne. Nu ska jag se några avsnitt av Sex and the City innan jag kryper ner i en nybäddad säng (vilket är något av det mysigaste jag vet).

Kategorier
Hälsa

Believe you can and you’re halfway there

I Grekland åt jag gott men onyttigt och drack alkohol i 16 dagar. Vi körde två träningspass på båten i början av resan, men sen blev det inget mer. Förra veckan när jag var hemma igen åt jag godis varje dag, jag tappade det helt. Jag hade även PMS förra veckan, så jag valde att fokusera på träningen men struntade i vad jag åt. Jag är bara så glad att jag slapp PMS och mens under semestern.

Jag har gått upp 2 kg efter semestern men jag vet inte om det även varit PMS:en. Jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt, men det är mycket svårare att gå ner igen. Innan semestern åt jag inget godis och jag vill komma tillbaka till samma rutiner. I måndags blev det ny månad och nu är det nya tag! Jag har inte ätit godis sedan i lördags och försöker äta nyttigare mat. Förra veckan blev det fyra besök på gymmet och den här veckan hoppas jag på minst fem pass.

Jag sprang 10 km utomhus för en månad sedan och fick ont i knät efter det. Det är fortfarande inte helt bra, jag har inte ont men känner hela tiden av vänster knä. I måndags gick jag ut och testade att jogga 3 km i lugnt tempo, men det känns fortfarande. Jag antar att det bästa är att vila från löpningen och köra på med annan träning ett tag framöver.

Nu kör vi!