Kategorier
Inspiration

There are times when I don’t know where I stand

Linda: Hej Sandra, jag har följt din blogg i flera års tid från och till och tycker den är kanon! Du verkar vara en så glad och positiv person och jag gillar framförallt inspirationsbilderna som du lägger upp. Men trots att jag har följt bloggen länge så saknar jag en utförligare beskrivning av dig. Kan inte du börja skriva lite personligare inlägg och berätta lite om dig själv, allt från dina tankar och åsikter, hur lång du är, vad du vill göra om 10 år osv? ^^
 
Så himla kul att höra att du gillar bloggen! Jag har bloggat i över åtta års tid och delat med mig av det som är aktuellt för stunden, så jag har inte tänkt på att jag borde vara än mer personlig. Tack för ”påminnelsen”! 🙂
 
Just 2013 har jag känt mig lite mer vilsen än vanligt och jag har valt att inte blogga om alla delar även om det inte handlar om några hemligheter. Men jag har känt mig vilsen med mina mått mätt – det har fortfarande mest varit toppendagar. Jag älskar ju livet och vet att man behöver både sol och regn för att få en regnbåge. Jag kände mig lite lost i början av året och under sommaren av förklarliga skäl: i början av året stod bland annat vågen på all time high och jag lyckades inte lägga sista pusselbiten för mina studier och i somras var jag heartbroken.
 
Jag startade bloggen 2005 när jag precis började gymnasiet, så skolan/pluggandet har alltid varit en röd tråd i bloggen. Jag fortsatte direkt efter studenten på Stockholms universitet och läste journalistik, reklam & PR och grafisk projektledning i fyra år. Universitetet har varit en väldigt lärorik berg-och-dalbana. I somras fixade jag den sista tentan i ekonomi och nu har jag ”bara” (verkligen inte ”bara”) en pusselbit kvar: uppsatsen. Förra hösten bloggade jag om att jag började om på nytt med nytt ämne och nya intervjuer (eftersom jag och en klasskompis inte klarade kursen våren 2012). Samtidigt började jag jobba heltid, vilket var nytt för mig, och jag försökta trixa ihop både jobb och uppsats, men eftersom jag skrev själv så blev det tungt och uppsatsen blev underkänd i början av 2013. Jag kände mig misslyckad och tror inte jag bloggade om det – mina studier var ju min röda tråd här och jag ville inte, ännu en gång, skriva att uppsatsen inte var klar.
 
Men nu har jag hunnit smälta det här och mitt vilsna halvår är över. Nu försöker jag ta tag i de bitar som inte är helt hundra. För att se resultat i kroppen så har jag som ni sett börjat lyfta vikter på gymmet. Känns väldigt kul med ny typ av träning! Och nu när jag har kommit in i jobbet ska jag kontakta min institution för att höra hur jag på bästa sätt fixar med uppsatsen. Om jag t.ex. får fortsätta med samma ämne eftersom jag redan har alla intervjuer klara. Det sista jag vill är att ge upp när jag pluggat i fyra års tid. Tredje gången gillt!
 
Här har både jag och ni en skön reminder: What success really looks like.
 

4 svar på ”There are times when I don’t know where I stand”

Det är inte hela världen att "misslyckas" i skolan! Tror jag fick göra om en 15 poängstenta fyra-fem gånger innan jag klarade den, hehe! Bara man inte ger upp så går det till sist! 🙂 lycka till!!

Härligt att kunna läsa lite personligare texter av dig! Du verkar mänskligare då 🙂 Förstår att det kan kännas jobbigt att inte vara klar med C-uppsatsen, men det är absolut inget misslyckande! Ge bara inte upp. Universitetet är, som du vet, inte alls som gymnasiet och att faila tentor och inlämningar några gånger är vad de flesta gör. Kämpa på! Du fixar det! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *