Kategori: Inspiration

Rebecca: Alltså… Det här låter väl märkligt, men det är så skönt att läsa att det finns någon annan av samma årgång som också kämpar med dessa knepiga typer, som kallar sig ”män”. Har dejtat typ 10 st senaste 1-2 åren mer eller mindre seriöst. Har blivit sviken av samtliga, antingen redan på första dejten eller efter ett antal träffar (inkl nätter) tillsammans. Är nu bara SÅ less. Men blir desto mer pepp av din positiva anda och glöd. Tack 🙂

 

Fia: fina fina sandra dom killarna är inte ens värda att få ett sms från dig! du är en utav de mest glada och positiva och varma människor och ändå har jag bara läst din blogg. Sluta aldrig drömma om den rätta han finns där för dig och då är det inte du som kommer höra av dig utan han!!

 

Tack för de fina orden tjejer! Lika skönt för mig att höra att andra är med om samma saker, även om det också är tråkigt att höra att ni träffar killar som inte svarar. Jag har dejtat minst tio personer efter att jag blev dumpad i början av sommaren och hälften av gångerna har jag varit den som dissat, andra gångerna har jag blivit dissad. Jag har förstått att man ibland måste kyssa många grodor, men jag har såklart inte gett upp hoppet för det. Även om det händer att jag tänker ”tänk om jag dör singel?!” så är jag fullt övertygad om att den rätte finns där ute. Detsamma gäller för er ♥

 

Så himla kul att höra att du gillar bloggen! Jag har bloggat i över åtta års tid och delat med mig av det som är aktuellt för stunden, så jag har inte tänkt på att jag borde vara än mer personlig. Tack för ”påminnelsen”! 🙂

 

Just 2013 har jag känt mig lite mer vilsen än vanligt och jag har valt att inte blogga om alla delar även om det inte handlar om några hemligheter. Men jag har känt mig vilsen med mina mått mätt – det har fortfarande mest varit toppendagar. Jag älskar ju livet och vet att man behöver både sol och regn för att få en regnbåge. Jag kände mig lite lost i början av året och under sommaren av förklarliga skäl: i början av året stod bland annat vågen på all time high och jag lyckades inte lägga sista pusselbiten för mina studier och i somras var jag heartbroken.

 

Jag startade bloggen 2005 när jag precis började gymnasiet, så skolan/pluggandet har alltid varit en röd tråd i bloggen. Jag fortsatte direkt efter studenten på Stockholms universitet och läste journalistik, reklam & PR och grafisk projektledning i fyra år. Universitetet har varit en väldigt lärorik berg-och-dalbana. I somras fixade jag den sista tentan i ekonomi och nu har jag ”bara” (verkligen inte ”bara”) en pusselbit kvar: uppsatsen. Förra hösten bloggade jag om att jag började om på nytt med nytt ämne och nya intervjuer (eftersom jag och en klasskompis inte klarade kursen våren 2012). Samtidigt började jag jobba heltid, vilket var nytt för mig, och jag försökta trixa ihop både jobb och uppsats, men eftersom jag skrev själv så blev det tungt och uppsatsen blev underkänd i början av 2013. Jag kände mig misslyckad och tror inte jag bloggade om det – mina studier var ju min röda tråd här och jag ville inte, ännu en gång, skriva att uppsatsen inte var klar.

 

Men nu har jag hunnit smälta det här och mitt vilsna halvår är över. Nu försöker jag ta tag i de bitar som inte är helt hundra. För att se resultat i kroppen så har jag som ni sett börjat lyfta vikter på gymmet. Känns väldigt kul med ny typ av träning! Och nu när jag har kommit in i jobbet ska jag kontakta min institution för att höra hur jag på bästa sätt fixar med uppsatsen. Om jag t.ex. får fortsätta med samma ämne eftersom jag redan har alla intervjuer klara. Det sista jag vill är att ge upp när jag pluggat i fyra års tid. Tredje gången gillt!

 

Här har både jag och ni en skön reminder: What success really looks like.