Nya året rullar på som vanligt med jobb och träning hemifrån och häng med familjen på helgerna. Men något som var nytt i januari var att jag nu mår så mycket bättre! Januari 2020 jämfört med januari 2021 – vilken skillnad! Från att ha varit nedstämd och gråtfärdig så är jag nu piggare, gladare och har mer energi. Jag som alltid varit en morgonmänniska känner igen mig själv igen.
Jag tog blodprov för sköldkörteln förra veckan och värdet såg också bra ut. Idag hade jag video-möte med min läkare som sa att jag kan köra på med mina mediciner som de är inställda nu. Så skönt! Det tog ett år men nu mår jag äntligen bra.
Om jag får drömma lite så hoppas jag att 2021 bjuder på vaccin, resor, fester, middagar, dejter, hångel, träning på gymmet, lopp, häng på kontoret och kramar. Jag ser verkligen fram emot att fixa ögonfransarna och gå till frisören också. Mitt hår har aldrig varit så långt som det är nu, utan löshår.
Hej ! Här har det varit tyst eftersom det inte händer så mycket i mitt liv just nu. Jag har jobbat, tränat, hängt med familjen och ätit middag hos Marielle i hennes nya lägenhet. Hösten rivstartade med mycket jobb, vilket har fått mitt fulla fokus.
Jag var hos läkaren förra veckan som sa att sköldkörteln är bra nu och att symtomen jag har beror på en ”mitt i livet-kris”. Eftersom jag fortfarande inte känner mig helt bra, även om blodproven är ok, så fick jag byta till en ny antidepp-medicin. Jag har även bokat terapi. Det här är en ny värld för mig, men jag hoppas att det kommer hjälpa.
Nu ska jag tända ljus, ta på mig mjukiskläder och kolla på Modern Family.
Ciao! Förra veckan var en riktig skitvecka. Mens, munsår och så allt det här med sköldkörteln som känns rörigt. Jag mår fortfarande inte bra. Men jag ska träffa min läkare nu på onsdag och hoppas att det löser sig snart.
Några guldkorn i det här sköldkörtel-träsket och hemma-karantän-jobbandet:
Jag har hittat en ny superfavvo: proteinpannkakor med kalorifri sirap. Wow så gott!
Förra veckan sprang jag mina snabbaste 5 km – på 29 minuter! Mitt mål har varit 5 km under 30 minuter ganska länge nu, så det var skönt att få till det. Nästa mål är 10 km under 60 minuter.
Tv-serierna Älska mig och Fyraåringarna på äldreboendet. Riktigt bra serier som känns i hjärtat.
Livet rullar på med hemmajobb och träning. I söndags körde jag Stockholm halvmarathon på egen hand, helt utan krav på mig själv om hur upplägget skulle se ut eller hur lång tid det skulle ta. Alla lopp är inställda och eftersom jag var anmäld och har betalat för det så var det lika bra att ge sig ut som ett bra träningspass. Jag joggade först 12 km och promenerade sedan 9 km. Jag fick både strålande solsken och ösregn över mig. Det gick inte så snabbt, men jag tog mig runt 21 km.
Igår ställde jag mig på vågen och såg att vikten har ökat. Jag som trodde att ämnesomsättningen skulle hoppa igång med hjälp av Levaxin (medicin för sköldkörteln). Riktigt frustrerande, men jag kämpar på. Idag sprang jag 5 km på lunchen och nu väntar en lugn kväll framför någon bra serie.
Jag springer oftast 3-8 km när jag är ute och joggar själv. Jag har mycket lättare att springa långt och länge när det är lopp eftersom man på förhand vet exakt hur lång sträckan är, det är en härlig och peppande atmosfär, och jag vill göra mitt bästa.
Så igår bestämde jag mig för att springa årets första mil idag. Alla lopp jag hade anmält mig till är inställda, så för att 10 km skulle bli av så behövde jag bestämma mig och ladda för det mentalt. Om huvudet är med så är det så mycket lättare. Om jag tänker att jag ska springa 4-5 km så springer jag inte en mil.
Det var 18 grader, blåsigt och molnigt. Skönt att slippa stekande sol, och det var inte lika mycket folk ute som det är vid strålande väder. Vid 7 km kände jag att jag hade ett bra flow och det blev 12 km! Jag har en hatkärlek till löpning, men det känns väldigt skönt nu efteråt!
Jag har inte varit sjuk på ett halvår men i veckan fick jag lite ont i halsen. Om vi inte räknar cirkusen med sköldkörteln såklart, som fortfarande är en pågående process…
Så typiskt när jag skulle fixa det allra sista hos tandläkaren imorgon bitti, men vi bokade om till onsdag eftermiddag istället.
Jag tror det blev lite för mycket den här veckan efter att ha haft det superlugnt hela våren. Som när man får semester och blir förkyld. I måndags var det fest med mina tjejkompisar, i tisdags tog jag bort halva tandställningen, i onsdags var det ny månad och massor med jobb – så i torsdags gick väl luften ur mig och jag fick ont i halsen.
Men det känns bättre idag och jag känner mig inte alls hängig. Jag har tagit det lugnt i helgen, kollat på film, druckit Kan Jang och hängt med mamma och pappa. I fredags såg jag om första Twilight-filmen och idag tänkte jag kolla på uppföljaren New Moon och sova tidigt för att ladda inför veckan.
De senaste 6 månaderna har varit röriga. Jag åkte på en riktig 30-årskris i januari som efter flera vändor på vårdcentralen sedan visade sig bero på problem med sköldkörteln.
Vi tar det från början.
De två första gångerna en person i min närhet frågade mig om något var fel så förstod jag ingenting och skojade bort det. När jag fick samma fråga en tredje gång så började jag gråta. Det var väl då jag insåg att något var fel, men det hade smugit sig på och jag förstod inte själv förrän någon annan reagerade.
Jag tänkte: ”där kom den, 30-årskrisen. Alla har sagt att 30 är en fantastisk ålder men jag förstår inte alls vad de menar”.
Det här var i januari och jag bokade en tid på vårdcentralen. Läkaren konstaterade att jag var nedstämd och jag fick antidepp-medicin. Det togs även blodprov som visade att mina sköldkörtelvärden (TSH) var lite utanför det normala, men enligt läkaren inte tillräckligt dåliga för att det skulle vara problemet.
När jag efter 7 veckor fortfarande inte kände mig bra så togs ett nytt blodprov som nu visade att sköldkörteln verkligen strulade (värdet TSH ska ligga under 4 och jag låg på 20). Då fick jag veta att jag har hypotyreos. Jag har underproduktion av sköldkörtelhormon som kan göra att man fryser, är trött, nedstämd och går upp i vikt. Check på allt!
Jag slutade då med antidepressiva och började med medicinen Levaxin för sköldkörteln. Men den konstanta gråten i halsen kom tillbaka. Jag har gråtit på jobbet, på gymmet och på middagar. Så jag har fortsatt med antidepressiva under en övergångsperiod tills sköldkörteln är i balans.
Jag har även kört på med 5-10 träningspass i veckan, gått minst 15.000 steg om dagen och räknat kalorier – helt utan resultat. Jag har gått upp i vikt och vågen vägrar röra på sig. Väldigt frustrerande, men jag kämpar på. Snart måste det ju lossna.
Jag har tagit blodprov och långsamt fått höja medicinen Levaxin lite i taget. Jag känner ingen skillnad ännu, men i fredags var jag hos läkaren igen för uppföljning och fick höja dosen ytterligare – nu hoppas jag det börjar ge effekt!
Så härligt att det är sommar på riktigt nu! Förra veckan kom min brorsa förbi och åt lunch på min balkong. Wow så mysigt! Vi är båda hemma om dagarna och han bor också på Kungsholmen.
I helgen hängde vi hela familjen i Huddinge och jag och min brorsa körde ett träningspass i trädgården som en ex-militär hade laddat upp på YouTube. Riktigt tufft, haha! Det var ett av de 10 (!) träningspass jag körde förra veckan.
Den här veckan kanske det inte blir lika maxat i och med midsommar. Men det har startat bra: ett Core-pass igår, och idag joggade jag 6 km i ösregn på lunchen och körde sedan Bodycombat efter jobbet.
Det var det sista livestreamade Bodycombat-passet för nu, nu vill SATS att alla ska komma tillbaka till gymmen igen. Jag håller mig dock hemma eller utomhus för träning ett tag till. Jag såg Kalla fakta igår om corona-akuten på Södersjukhuset. Riktigt otäckt att vi har fler dödsfall än resten av hela Norden tillsammans.
Nu ska jag göra mig i ordning för sängen och ladda för en ny dag med jobb och tandläkarbesök. Puss!
Livet flyter på och jag har varit på Kungsholmen hela veckan eftersom mamma var lite hängig. Oavsett om det är corona eller inte så har vi tagit det säkra före det osäkra.
I torsdags var vi lediga och det var 17 grader och strålande sol! Vi kör på med steg-tävlingen med jobbet och jag gick 31 000 steg i torsdags. Jag var ute och promenerade + joggade 8 km, vilket är min längsta löprunda hittills i år. Förra veckan mån-fre gick jag i snitt 17 300 steg/dag (totalt 7 mil) och denna veckan gick jag i snitt 21 400 steg/dag (totalt 9 mil). Jag har promenerat och/eller joggat på morgonen, på lunchen och efter jobbet i sol, regn och snö.
Det träningspass jag saknat som mest under de här månaderna är Bodycombat. Gissa om jag blev glad när SATS livesände det imorse! Jag har inte kört det på 3,5 månad och har saknat det sååå mycket!
Efter nyår skrev jag att jag skulle komma i form en gång för alla. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör just nu. Men det har varit några röriga månader och jag har efter flera vändor på vårdcentralen fått veta att jag har problem med sköldkörteln och ämnesomsättningen. Nu har jag fått medicin och hoppas på resultat. Mer om det i ett senare inlägg.
Vilket fantastiskt väder det är ute idag: 17 grader och strålande sol! På lunchen gick jag ut och joggade 6,2 km i t-shirt och shorts. Så härligt att man inte måste ha en massa tjocka kläder på sig längre! Jag sprang från Kungsbro Strand, bort till Hornsbergs strand, och tillbaka.
Vid 16:30 badade min balkong i sol och jag satte mig ute i och jobbade sista stunden med solen i ögonen – samtidigt som det åkte förbi båtar i vattnet nedanför. Dröm!
Jag bor i Sveriges näst största bostadsrättsförening (över 1000 lägenheter) och ikväll ska vi ha brf-möte digitalt. Det kan bli spännande! Jag ska passa på att äta middag och kolla på Robinson innan det drar igång.
