Igår gick vi in i jobba hemma-vecka 13. Vi har alltså suttit i ”karantän” i 3 månader. Helt galet! Hade någon sagt till mig den där fredagen i mars när vi packade ihop på kontoret och förberedde oss på att vara hemma från måndagen, att det skulle bli över 3 månader hemma, så vet jag inte vad jag hade tänkt.
Men det har ändå gått över förväntan bra. Vi jobbar redan digitalt och jag promenerar och/eller springer på morgonen, på lunchen och efter jobbet. På helgerna hänger jag med min familj om alla är friska.
I fredags var jag hos tandläkaren och då satte hon i en ”kedja” i överkäken som ska göra att tänderna hamnar tätare. Tänderna har flyttats och det är mellanrum mellan dem som ska minskas. Jag har ju vit räls i överkäken men nu är det metall överallt. Men det gör inget för om ca 4 veckor är jag klar!! Jag ser ut som ett riktigt troll nu, haha. Tandställning, inga ögonfransar och 15 veckors utväxt i håret. Jag som brukar färga utväxten med 4 veckors mellanrum annars…
Det finns mycket jag saknar just nu – och jag vet att mycket av det jag saknar går att göra/besöka – men jag vill inte bli sjuk eller smitta någon annan. Det är pandemi och det verkar vara ett lotteri för vilka som blir sjuka och hur allvarligt sjuk man blir. Jag jobbar på ett företag med 10 anställda och det är även med omtanke för företaget som jag håller mig frisk.
Jag är så glad och tacksam över att alla mina nära och kära mår bra, att jag har ett jobb som går att sköta hemifrån och att jag bor i en lägenhet som jag älskar.
Jag är också glad att det är vår/sommar så att man kan promenera och springa ute. Det känns inte lika jobbigt att sitta och jobba med fint väder och båtar utanför fönstret. Det hade varit mycket tuffare att vara ”isolerad” i kolsvart vinter.