Jag lämnade jobbet efter lunch idag för att åka till Stockholms universitet. Det är nämligen så att jag inte är helt klar med min utbildning ännu. I juni satt jag i ensam i en lägenhet i ett nytt land och fick ett mail som berättade att C-uppsatsen inte var godkänd. Alla timmar som lades ner under våren hade inte varit tillräckliga och det knöt sig i magen. Jag chattade med mamma som skrev att det fixar sig, att jag inte skulle stressa upp mig.
Vad som gick fel tänker jag inte gå in på, men eftersom jag jobbar heltid så kommer jag att skriva själv den här gången. Om ni undrar vad jag gör kvällar, nätter och helger i höst så har ni nu svaret. Eftersom jag har pluggat på universitetet i fyra år så vill jag såklart ta examen! Jag gör om och gör rätt. Och är det något jag lärt mig under de här åren så är det att saker och ting fixar sig hur förbannat tungt det än känns för stunden.
8 svar på ”Livet är en enda lång utbildning”
Förstår att det känns tungt men det där fixar du Sandra! Hojta till om du behöver input på något sätt. Förhoppningsvis kommer jag ihåg lite från uppsatsskrivandet även om jag försöker förtränga 😀
Tack Carina! Kram! 🙂
Åh känner igen det där, men det löser sig verkligen alltid! Du är så driftig och duktig, något jag verkligen beundrar! Du kommer fixa detta galant!!
Åh, söt du är! Det kommer fixa sig, det vet jag ju, det gäller bara att sätta igång och få det gjort 😉
HEJA HEJA! Kramar! Du fixar det.
Söt du är! Kram!
Min c-uppsats gick inte heller igenom på första försöket. (Däremot hade jag tur för jag behövde inte skriva om den från scratch.) Jag vet att du kommer klara det! Det kommer kännas skit ibland så klart, men du kommer klara det. Och efteråt kommer du känna dig så rysligt stark! Lycka till! Kram
Vi fick fortsätta med det material vi hade, men jag bestämde mig för att skriva helt själv den här gången och var så himla trött på det ämne vi valde. Tror vi tog ett lite för stort och svårt ämne. Tack snälla för peppen och de fina orden! Om/när (NÄR!) jag blir godkänd i januari kommer jag gråta av lycka eftersom jag då kämpat med det här i ett år. Och precis som du skriver – jag kommer känna mig så stark och grym! Kramar!