Efter att ha firat Tanja i någon timme skyndade jag mig tillbaka till stan där jag bytte om för att sedan möta upp kollegorna vid Zinkensdamm där Midnattsloppet startade.
Trots ett knä som strulat hela sommaren och världens mensvärk så hade jag flyt i kroppen och sprang min snabbaste mil någonsin! 01:01 blev tiden, och det gör mig inget att det blev över en timme, det tar jag nästa år! Jag kände inte av knät alls och regnet höll sig undan tills precis efter att jag kom i mål. Då var det rätt skönt att få vatten på sig, haha.
Idag vaknade jag upp trött, stel i kroppen och med huvudvärk – jag kände mig bakis. Tur då att dagens enda plan var att promenera bort till Torsplan där jag la mig ner, blundade och fick ögonfransarna fixade.
Sedan ringde mamma och sa att det blir middag om jag inte har något annat för mig. Så jag promenerade bort till mina föräldrar på Kungsholmstorg där det bjöds på lasagne. Nu ska jag se några avsnitt av Sex and the City innan jag kryper ner i en nybäddad säng (vilket är något av det mysigaste jag vet).