Jag har fått hem intyg från EF som visar att jag studerat hos dem, att jag läste på nivån ”övre medel” och hade 98% närvaro (jag skolkade från en lektion under 4 veckor). Sista skoldagen gjorde jag ”EF Cambridge English Level Test” och fick betyget C1. I skolan var C-klasserna avancerade (jag låg på nivå B2), så jag antar att jag på sluttestet nådde nivån ”avancerad” vilket känns riktigt kul!
Som ni säkert förstått var min resa till San Francisco helt amazing! Jag förälskade mig i den vackra staden och ville inte åka hem efter fyra veckor. Hade lätt kunnat stanna fyra till. Jag lärde känna underbara människor, såg fantastiska sevärdheter och uppnådde mitt mål: att bli mer bekväm i engelskan.
San Francisco
EF
Jag har fått ett väldigt bra intryck av EF som organisation/skola. Lärarna och personalen var hjälpsamma, trevliga och roliga. De hade aktiviteter man kunde joina nästan varje dag och det var allt från filmkväll, brasa på stranden och cykla över Golden Gate till fallskärmshoppning och resor till närliggande städer. Skolan ligger i Fisherman’s Wharf som har många restauranger, aktiviteter, sevärdheter och en del shopping. I Fisherman’s Wharf ser man både över till Golden Gate Bridge och Alcatraz. Det var inte helt fel att ha lunchrast, sätta sig i parken och se ut över vattnet!
Innan jag åkte gjorde jag ett test på internet för att kunna bli indelad i en klass med ungefär samma nivå som mig. Jag hamnade på nivån övre medel och eftersom jag valde en allmän kurs så hade jag skola 3-4 timmar om dagen. Oftast var schemat planerat så att man hade skola för- eller eftermiddag så att man kunde hitta på saker innan/efter skolan. På lektionerna gick vi igenom alla språkets delar: läsa, skriva, prata, lyssna. Man fick även välja en SPIN-class (special interest) från en lista. Jag valde ”pronunciation” för att förbättra mitt uttal. Har alltid tyckt det är så sjukt jobbigt med th-ljud (thousand, three, etc). Läraren var otroligt rolig, avslappnad och såg till att alla verkligen övade på uttalen.
Det enda minus jag har att ge EF är dock att jag mina första tre veckor (av fyra!) var tvungen att byta klass varje måndag. Första veckan var det för lite elever på skolan, så de var tvungna att slå ihop klasser. Andra veckan hamnade jag i rätt klass/nivå men vi var nästan 20 personer i klassen, så de delade på min klass och jag hamnade med en ny lärare igen tredje veckan. Jag tror inte det var bra för lärandet med alla byten och jag lärde aldrig känna mina klasskompisar eller mina lärare speciellt bra. De visste inte vad jag kunde eller behövde förbättra. Sista gången jag bytte klass hamnade jag med den andra, enda, svenska personen på skolan. Det var mitt sista byte, så vi var i samma klass i två veckor. Hon var jättetrevlig och vi försökte prata engelska med varandra, men EF borde kolla vilka nationaliteter som hamnar tillsammans när de delar in klasserna.
Boendet
Jag bodde på vandrarhemmet som EF har kontakt med: San Francisco City Center Hostel. Det ligger i området Tenderloin som var ”the place to avoid”. Det var många hemlösa, drogpåverkade, människor på gatorna och på kvällen/natten rekommenderades ingen att röra sig i området själv. Jag tog alltid taxi om jag skulle hem själv. Men på dagtid kändes det helt ok att röra sig ute ensam och det låg på gångavstånd från shoppingkvarteret Union Square. Jag delade rum med två andra tjejer (vilket jag valde genom EF), vi hade toalett/dusch på rummet, frukost ingick, de hade wi-fi och det tog ca 20-25 minuter med bussen till skolan. Jag trivdes alltså väldigt bra, även om området inte var det bästa, och jag hade aldrig tänkt något annat än att vara försiktig oavsett hur området hade varit.
Engelskan
Varför jag åkte var för att se en ny stad och för att lära mig bättre engelska. Innan fastnade orden i halsen och jag tyckte det var pinsamt/jobbigt att säga fel – eller säga något alls om jag inte visste hur ett ord uttalades. Nu känner jag mig mer bekväm i språket, jag har ju pratat det dygnet runt i fyra veckor och gjorde mig förstådd utan större problem! Jag lärde mig mer av att vara i USA än vad jag lärde mig i skolan eftersom lektionerna tidsmässigt var korta och nivåerna i klasserna var något ojämna. En del saker var lätta, andra medel och vissa grejer svåra. Men när jag pratade med folk på stan, på barer och med min släkt – det var då jag lärde mig som mest (eftersom jag tyckte det svåraste/jobbigaste var att prata, inte skriva eller läsa). När jag pratade med en amerikan och personen frågade vad jag gjorde där och jag svarade att jag tog en kurs i engelska sa de: ”men du är ju bra, jag förstår dig perfekt, du behöver ingen engelskkurs!”. Det var så obeskrivligt skönt att inse att jag inte var så dålig som jag trodde, jag var bara osäker. Många elever var där i tre månader, och en månad gick riktigt fort, så även om fyra veckor lät som en lång tid när jag planerade så var det snarare för kort!
Att åka själv
Jag valde att åka helt själv för att inte ha någon att ”hålla i handen” så att jag själv var tvungen att prata och ta för mig. Jag frågade inte mina vänner om de ville följa med eftersom jag trodde att jag skulle lära mig mer språkmässigt på egen hand. Dessutom var det en större utmaning och jag känner mig mer trygg i mig själv nu när jag sett hur bra det gick. Första dagen var jobbig, när jag vaknade upp ensam på vandrarhemmet utan planer för dagen. Jag grät, tog en dusch och gick ner för att äta frukost och (något desperat kanske, hehe) bjöd jag in mig själv att följa med två tjejer på äventyr. När sedan skolan startade på måndagen upptäckte jag att många, de allra flesta, var där själva. Och alla ville såklart skaffa vänner, hitta på saker och vara sociala, så att skaffa vänner var inte svårt!
Jag hade tårar i ögonen två gånger under hela resan: min första dag innan jag kommit i ordning – och när planet lyfte från flygplatsen och lämnade Kalifornien. Tiden däremellan var helt jävla underbar!! Det är den bästa resa jag varit med om, San Francisco är utan tvekan en av mina nya favoritstäder och jag kommer absolut resa dit igen!
När jag satte mig med lunch från Starbucks i ”parken” på Union Square så började mannen som satt intill att prata med mig, vilket bara var trevligt. Mitt i samtalet känner jag att någon ställer sig på min andra sida och tar mig på axeln – då är det Tyler som jag träffade ute på krogen men inte hade tid att planera in en träff med! Han måste ha hört min röst och sett mitt hår, eller något. Så han satte sig ner vid mig och vi pratade om allt och inget. Kändes riktigt kul att se honom eftersom jag gärna ville träffas igen!
Forever 21 och GAP.
Cappuccino och jordgubbssmoothie.
Union Square.
Jag satt bakom hjärtat, till höger, när Tyler dök upp.
Chinatown.
San Francisco har som sagt väldigt mycket backar!
På kvällen besökte vi baren Olive.
Mina turkiska vänner Meltem och Doğa.
Jag var på bra humör – men trött, hungrig och ledsen över att det var sista kvällen!
Vackra människor! Saknar!
Natalie, Bianca, Nina och jag.
Ruben från Spanien och Anna-Lena från Tyskland.
Jag och mina roomies: Meltem från Frankrike/Turkiet och Bianca från Belgien.
Jag hittade tillslut Drews hus, något försenad. När vi gick till bussen mötte vi killen med hunden som log mot mig och sa ”you found him!”. Vi såg The Tree Of Life som är lika speciell som trailern visar och efteråt tog vi en drink på en bar innan Drew följde mig hem till vandrarhemmet.
Meltem och jag – min ena room mate <3
Lite berg-och-dalbanekänsla var det allt i och med alla backar. Man var tvungen att hålla i sig!
Vädret var perfekt!
Vi shoppade vid Union Square och Market Street.
Sedan var det dags för lunch/middag.
Haha, hungrig eller vad?
Min sista tisdag var jag där med bland andra Meltem och Doğa, men vi stod i kö i två timmar för att komma in! Helt galet, jag förstår inte varför vi inte gick till något annat ställe. Men efter ett tag i kön kände vi att ”nej, nu har vi stått här i x minuter! Nu kan vi inte lämna våra platser i kön!”.
Framför oss stod en ensam amerikansk kille som jag då hade gott om tid att lära känna. Han hette Tyler, jobbade med marknadsföring, kom från Los Angeles och hade en typisk kalifornisk accent. Han ville träffa mig igen, men jag hade redan mina sista dagar planerade. Vi bytte ändå nummer och jag lovade att höra av mig om en lucka dök upp. När vi väl kom in på The Ambassador blev det skratt, dans och dricka tills de stängde.
Jag.
The Ambassador har två våningar – det var sjukt mycket folk när vi väl kom in!
Som ni märker tog de personer jag kom närmast med mig till restauranger med maträtter från deras länder, Schweiz och Turkiet, men det blev ingen svensk restaurang…
Doğas middag.
Man åker inte till San Francisco för att skaffa sig en solbränna…
Doğa.