Kategori: Kärlek

Igår satt jag och pojkvännen barnvakt till hans kusins barn på 4 och 6 år. Vi lekte i parken, lagade middag och läste sagor. Idag är vädret sämre men jag gav mig ändå ut och sprang 3,5 km i regnet. Min kille springer Stockholm Marathon och jag är på väg till Stadion för att se honom gå i mål!

I lördags åt jag och killen grekiskt på en mysig restaurang i Vasastan för att fira att vi träffades för ett år sedan. De hade rutiga duka, stearinljus i vinflaskor och spelade grekisk musik. Vi åt lammfärsbiffar med fetaost och drack bubbel. Eterrätten, banan split, åt vi hemma hos pojkvännen framför Eurovision Song Contest. Så kul att Sverige vann!

1 år. 365 dagar. Längre än allt jag kunnat föreställa mig.

 

För ett år sedan träffade jag honom för första gången. Vi sågs på Orangeriets uteservering en varm söndagskväll i slutet av maj. Jag var nervös och inte blev det bättre av att han var så sjukt snygg. Vi pratade, höll varandra i händerna och kysstes till personalen sa åt oss att gå hem.

 

Hade någon sagt till mig då att jag ett år senare fortfarande skulle umgås med samma kille så hade jag inte trott dem. Det är tur att livet är magiskt och överraskar.

 

Jag är så otroligt glad att han finns i mitt liv. Han får mig att skratta, ger mig fjärilar i magen och får mig att känna mig fin och trygg.

 

På måndag är det 1 år sedan jag och Björn träffades för första gången. Ikväll firar vi med middag i Vasastan!

 

Många kanske mest såg fram emot Valborg den här veckan, men jag har sett fram emot fredagen! Min kille har varit på Österlen hela veckan och ikväll kommer han hem. Jag har haft fullt upp med jobb och annat, men har såklart hunnit sakna honom också. Min helg är än så länge oplanerad, det enda jag känner för just nu är att mysa <3

En anonym läsare kommenterade inlägget om vad jag och killen gjorde i helgen:

 

Tack fina du! 🙂 Jag vet hur det känns när alla känns fel, jag kände likadant för ett år sedan. Jag hade nätdejtat i två år och varit med om många spännande möten, men det klickade aldrig från bådas håll med någon jag dejtade. Efter nyår förra året tänkte jag ”nu är jag så less, jag lägger ner”. Men jag loggade ändå in på sajterna ibland utan att ta kontakt med någon. Det var nog en blandning av tristess och hopp. Men som klyschan säger: ”när du minst anar det så dyker kärleken upp”. En kväll såg jag hans bild och tänkte att han var det snyggaste jag hade sett. Så jag var bara tvungen att skriva hej. Och han svarade! Och i slutet av maj sågs vi för första gången.

Jag har typ alltid varit singel tidigare och mina vänner tyckte jag var sjukt kräsen, men det ska kännas rätt i magen och hjärtat för dig. För att öka mina chanser så hängde jag som sagt på olika dejtingsajter. Det var ju så jag hittade honom. De flesta av mina vänner har haft pojkvänner i många år och det kommer sällan in nya bekantskaper i gänget, så jag gjorde vad jag kunde för att träffa nya människor.

Jag är fortfarande hemma, är slut i kroppen och huvudet. Allt går i slow motion och jag vill bara sova, sova, sova.

 

Senaste två kvällarna har killen kommit förbi med rosa tulpaner, vi har ätit middag, sett Sveriges mästerkock och ätit godis. Även om jag själv inte känner mig som världens roligaste sällskap så är jag glad att han har velat mysa. Imorse när han hade gått till jobbet så plingade han på min ringklocka efter två minuter igen bara för att pussas en gång till.