Författare: Sandra

”Piloten” ringde och väckte mig. Han vet inte vart han ska sova imorgon, men jag får komma ner. Haha, det här blir ett äventyr! Pappa har bokat flyg, det blir att gå upp galet tidigt imorgon. Åker från Arlanda, fre: 07:15. Kommer till Arlanda, lör: 22:25.

Jag har aldrig flugit själv tidigare. Jag har inte vart i Skåne på kanske 10 år. Men vill jag träffa honom innan han ska ut i världen och jobba, då är det värt det. Mitt största problem för tillfället är att jag inte är 18, och i Båstad är det party.

Måste väl tillägga att vi träffades första gången 28/7 (dagen efter hans födelsedag) i Sthlms skärgård. Sedan var han i Sthlm 24/11 (dagen innan min födelsedag). Han bor i Skåne, fyller 22 (datum kan ni räkna ut själva) och sökte in till Pilotutbildningen när vi möttes första gången. Han kom dock inte in och pysslar med lite andra projekt för tillfället. Men jag kallar honom ändå för ”Piloten” här på bloggen 😉

”Piloten” har inte ringt ännu. Om han inte ringer idag, då ger jag upp. Vill ju veta om jag ska gå upp 04:00 på fredag eller inte. Pappa skjutsar till Arlanda ifall det blir att åka ner till Båstad i alla fall. Sött av honom 😉

Vad är väl en bal på slottet?

Vad är Båstad under tennisveckan?

Under sex månaders tid har jag fått fem vykort hemskickade till mig. Idag kom det senaste. De har vart från alla världens hörn, men utan hälsning eller avsändare. Det enda som finns på dem är min adress. På kortet längst ned till vänster finns också en häst. Men jag fick veta att personen i fråga var full vid tillfället. För jag fick tillslut reda på vem avsändaren är.

Korten var från: Thailand, San Francisco, Mexico, Guatemala och Kina.

William heter avsändaren. Vi träffades i höstas och har festat ihop ett par gånger sedan dess. Senast var på nyår. Han kommer hem på torsdag (om jag inte minns fel).

Jag har två väskor på sängen och galet mycket kläder i garderoben. Jag ska börja packa inför ”skärgårdsresan”. Nästa söndag åker jag och familjen ut i skärgården med båten för att ta njuta och leva livet. Problemet är att jag hatar att packa. Alltid glömmer man något. Antingen packar man för lite, eller för mycket. Vi ska vara ute till sjöss i 4 veckor – så det behövs ordentligt med kläder, men allt jag äger får inte plats.

Jag ska ha jeans, shorts, kjolar, klänningar, toppar/tröjor/linnen och skor. Regnjacka, tjocktröjor och dunväst. Hur många par jeans behöver man? Hur många par skor? Usch. Bara att sätta igång och gå igenom garderoben. Tjingeling!

Jag träffade en grabb från Gnosjö på ett restaurangbesök i oktober. Vi sa inte mycket, men bytte nummer innan vi gick. Sedan dess har han ringt, sms:at och hört av sig lite då och då. Han har bland annat ringt full och sagt saker i stil med ”men jag är i Stockholm den 16:e april, kan ju sova hos dig då så kan vi ha sex…”

Och vi har aldrig ens gjort mer än att hej-på-dig-och-kram liksom. Träffats två gånger. Senaste gången var i Januari typ? Nu sms:ar han igen och undrar när vi ska ses.

Hur får man folk att förstå?

Vid 14-tiden idag sms:ade jag ”Piloten” lite halvt på skämt och frågade om jag kunde komma ner till Skåne nästa vecka. Han ringde i förrgår och sa att han ville ses innan hans USA-resa, så jag kan ju lika gärna komma ner och hälsa på?

Mitt hjärta hoppade precis över ett slag! Han ringde, han hade inte kunnat svara på sms:et eftersom han kört 48 mil med bilen idag. Men visst var jag varmt välkommen till Skåne om en vecka! Han skulle bara kika vart han bor just då, så att inget blir knas.

Alltså är ingen resa bokad, men jag ska kolla hur flygen går till Ängelholm. Så förhoppningsvis blir det att träffa ”Piloten” och sova en natt i Båstad 😉