Idag firar jag och världens finaste kille två år. Jag kan inte riktigt förstå det, tiden har gått så fort! I början på 2014 var jag så trött på att dejta. Hade någon sagt till mig då att jag skulle hitta en kille innan sommaren – och att han fortfarande skulle finnas i mitt liv två år senare, då hade jag inte trott den personen. Men livet är fint och överraskar!
Jag hittade hans sida på en dejtingsajt och min första tanke var ”den här killen är det snyggaste jag sett”. Första dejten var på Orangeriet där vi pratade, drack vin och öl och hånglade tills personalen fick knacka oss på axeln och be oss att gå hem för att de stängde.
Han får mig att skratta, ger mig fjärilar i magen, tar min hand när vi är ute, köper blommor när jag är sjuk, skrattar åt mina dåliga skämt och drar med mig ut för att springa fast jag inte riktigt orkar (men jag är alltid så glad efteråt att han fick med mig ut).
Jag är så glad att den här killen är min och jag ser fram emot att få flytta in i vår gemensamma lägenhet i höst!
