Jag snubblade över
en träffande text om panikångest igår. Även om jag inte lider av panikångest så känner jag igen mig i mycket eftersom livet ofta känns stressigt. Under två föreläsningar på universitetet fick jag svårt att andas, för några veckor sedan kände jag mig yr fastän jag satt ner och förra veckan var jag
så snurrig att jag glömde bort min portkod. För att minska stressen försöker jag träna, umgås med människor jag gillar och skriva ner viktiga grejer i mobilen eller på post it-lappar. Jag har även blivit bättre på att tacka nej till saker och säga nej när jag inte hinner. Även om det kan låta tråkigt att stanna hemma och se på tv en fredagskväll så ser jag det som ett tillfälle att få varva ner och ladda batterierna. Det är något jag unnar mig.
”Oftast handlar det om saker som jag inte är. Inte tillräckligt framgångsrik, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt duktig, inte tillräckligt någonting i hela jävla världen, och att jag måste hinna bli tillräcklig innan tiden tar slut.”