1 år. 365 dagar. Längre än allt jag kunnat föreställa mig.
För ett år sedan träffade jag honom för första gången. Vi sågs på Orangeriets uteservering en varm söndagskväll i slutet av maj. Jag var nervös och inte blev det bättre av att han var så sjukt snygg. Vi pratade, höll varandra i händerna och kysstes till personalen sa åt oss att gå hem.
Hade någon sagt till mig då att jag ett år senare fortfarande skulle umgås med samma kille så hade jag inte trott dem. Det är tur att livet är magiskt och överraskar.
Jag är så otroligt glad att han finns i mitt liv. Han får mig att skratta, ger mig fjärilar i magen och får mig att känna mig fin och trygg.
It hasn’t felt like home before you.
