There was love, so much love

Idag är det exakt fyra år sedan vi träffades för första gången.
 
Vi möttes på Orangeriet en söndag för fyra år sedan och hånglade tills personalen sa åt oss att gå hem. Sedan den dagen har jag haft mitt första längre förhållande, sagt "jag älskar dig" till någon, varit på resor och bröllop, köpt en lägenhet och varit sambo.

Det har varit ett kul äventyr och jag ångrar ingenting även om det gör ont just nu.

Man hinner mycket på fyra år - tänk då vad mycket kommande fyra år kan bjuda på.
 
 
 
(null)
 
(null)

You will find that feeling again

 
 
Jag mår bättre nu än vad jag gjorde precis när det tog slut, men det är inte helt bra ännu. Det tar väl tid. Jag har fått fler sömntabletter utskrivna och har satt upp "milstolpar" för mig själv som jag behöver ta mig förbi.
 
Första milstolpen är 25 maj när vi skulle firat 4 år tillsammans. Den andra är 9 juni då jag flyttar ut från lägenheten och den tredje är 19 juni då vi överlåter lägenheten till nya ägaren.
 
Efter det hoppas jag att det blir lättare att blicka framåt på riktigt.

Att sälja sitt hem

Jag trodde att vi skulle sälja den här lägenheten en vacker dag för att flytta till något annat. Tillsammans. Nu blev det inte så och det känns så himla märkligt att någon annan ska bo här. Senaste veckorna har jag nästan känt mig mer ledsen över lägenheten än över killen. Kanske för att sorgen över honom kom först, sedan behövde jag inse att jag förlorar lägenheten samtidigt som jag förlorar honom.
 
Ikväll skrev vi avtal på mäklarens kontor och sålde lägenheten. Det känns skönt att vi fick den såld och jag är glad att vi gjorde ordentlig research innan vi valde mäklare, Jonas på Mäklarhuset har varit fantastisk på alla sätt genom den här processen.
 
Men just nu känner jag mig inte glad, bara ledsen och lättad.

Tidigare inlägg